Nathalie

Dagen började som vanligt, Linus klocka ringde. Vi gick upp tillsammans, Filip sov fortfarande.. Sen efter en stund åkte Linus till jobbet, jag la mig en stund till. I ungefär 30 min. Då vaknade jag av att jag hade så fruktansvärt ont i mina vänstra höft o de drog lite ute i ryggen. Jag gick upp då jag inte kunde ligga ner, började må illa, kallsvettas o blev yr. Smärtan blev värre o värre. Skickade iväg ett sms till svärmor "jag behöver hjälp, något är fel" Hon ringde om o om igen, men jag kunde inte svara, jag kunde varken prata, sitta, ligga eller stå upp. Efter en stund ringde Linus. Jag va tvungen o försöka prata "Ingenting är fel på Filip" sen kunde jag inte prata mer. Svärmor kom hit, då  satt jag hukad över toaletten o hade så förbannat ont. Smärtan va oändlig, de går inte o beskriva, om föda barn är värre? HAHAHA, absolut inte! Att föda barn känns inte om man ska jämföra med detta. Jag fick krypa ihop i sängen på något sätt, jag skrek! Då bestämde svärmor att vi va tvunga o ringa en ambulans.. De gjorde hon, dom kom, in med mig i den, o akut upp mot Borås sjukhus. Vi hann till Öxabäck, där fick dom stanna o ta blodprover, sprutor o jag fick voltaren & dropp o såklart en fluga i handen. Senare på Boråsvägen fick jag morfin. Då försvann smärtan sakt men säkert. Kräktes en aning på vägen upp, de va skönt eftersom jag inte fått upp något inan o de gjorde så förbannat ont! Vi kom in till akuten "Nu har du äntligen fått lite färg i ansiktet"- sa den manliga ambulansföraren! Jag fick byta från båren till en säng, sen va de igång, blodprover skulle tas, sen flyttades jag till ett rum, där skulle dom ha ett urinprov o lite sånt. När jag kom in på akuten skickade jag direkt ett sms till svärmor "Vart är mitt barn?" Då va dom påväg upp till mig. Jag va tvungen o ta till hennes hjälp då jag absolut inte kunde ta hand om Filip själv i de tillståndet jag var. 10 min efter att jag kom in, kom Filip! De va först när jag klarnat till lite, då ville jag ha honom hos mig. NU! O de fick jag. Sen kom Linus också såklart. Dom ville röntgat mig, men dom vill inte göra de på unga tjejer, då de förstör äggstockarna. Men dom kunde verkligen se att de va ett Njurstensanfall. O jag kan lova er, den smärtan, den va helt oändlig, jag kan verkligen inte beskriva!
Efter några timmar fick jag åka hem! Vi käkade på fiket på sjukhuset då vi alla va så jävla hungriga eftersom jag inte kunnat äta eller dricka någonting, jag fick inte! Skitjobbigt. Satt mest o gosade med Filip, kändes som jag varit ifrån honom en evighet! Amma honom fick jag inte heller göra, så fick köpa ersättning o en nappflaska, ersättningen åt han inte, han bara spottade o spydde.. Han hade ju inte ätit sen kl 07.00 på morgonen ungefär. Men han vägrade, när jag kom hem ammade jag honom! Jag fick amma efter 4 timmar.
Nu ligger han o sover så sött här bredvid mig. Älskade unge, ska aldrig mer lämna bort dig!

Detta va den värsta dagen i mitt liv, jag kan inte begripa att man kan ha så fruktansvärt ont. O jag hade inte anat vad dagen hade o erbjuda, jag hade ju inte känt av någonting. O jag anade inte att de v så akut som de verkligen va!
Tur att allt slutade väl iallfall. Jag tänkte många ggr, bara jag inte ska läman Filip & Linus. Bara jag inte ska dö!

Vad hade ni gjort i detta fall, hur hade ni gjort med eran bebis? Gjorde jag fel?!
Jag hade inget val!


Glad hos pappa!
♥


♥