Nathalie

Eftersom jag känner mig så förbannat ensam just nu, Filip sover och Linus är ju inte hemma, så spenderar jag min tid framför datan som vanligt. Hittade en blogg om en mamma som förlorat sin bebis. Alltså, jag kan inte för mitt liv begripa varför jag läser såna saker?! Jag bara gråter när jag läser de, kan ni fatta vad dom går igenom? Hur i hela friden orkar man leva, när man förlorat de finaste som finns i ens liv? Jag hade aldrig klarat dagarna utan Filip. De kan jag lova. Jag vet inte vad jag skulle göra, jag hade gått under, jag vill att min son ska egravas bredvid mig, och hans pappa. Inte att hans föräldrar ska begravas bredvid honom, de är fel! Jag accepterar inte att barnen får dö före sina föräldrar, de är ju så fel de bara kan bli, de är så förbannat fel! Jag gör allt för att han ska få leva längre än mig, ALLT! För vad gör man inte för sina barn? Nej Nej, nu rinner tårarna, jag fattar inte att jag kan vara så jädra dum, sitta o läsa sånt. De gör mig livrädd, att jag skulle förlora min älskade son, han är ju min, han ska vara här med mig, han ska få egna barn. egen familj växa upp o ha intressen!

Nej, fy Nathalie. Nu ska vi inte tänka så här! Men ville bara skriver av mig, för jag blir så förbannat rädd.
Han är ju min, våran bebis!
♥



DU GÖR MITT LIV UNDERBART!
DU ÄR MITT ALLT
♥